Vi för alltid...

Jag satte mig vid datorn. Knappade lite, jag gick in på facebook och kollade på min pojkvän Deans bilder. Jag såg hans nyaste bild, de va en bild där han och jag kysstes... 2 månader sen togs bilden, 2 månaders vi sågs. Sista gången vi träffades var på begravningen. Du låg där i den mörk blåa kistan, de var din favorit färg. du va blek och mjuk. De såret du hade runt halsen var både ljupt och mörkt för allt torkat blod. Jag var där med dig dagen de här hände. Jag kommer ihåg att vi bråkade i parken i nässjö, jag sa till dig att jag hatade dig och önskade att du aldrig hade fötts! Du stack. Precis när jag skulle gå åt andra hållet hörde jag ett gäng killar gapa precis där du gick. Jag kollade vad som hände. Jag såg när de höll dig, såg när de slog dig och såg kniven som kom fram.

- Neej!!! Gänget kollade på mig, sen tillbaks till dig. Jag såg en snabb rörelse med kniven sen kom springandes mot mig. jag var redo vad än de skulle göra. Killen som höll i kniven högg imot mig, jag tog tag i hans arm och bet så hårt jag kunde. Han skrek av smärta.
- Din lille jävel!! Skrek han, ta henne!!
Resten av gänget gick närmare Sammy.
- Akta er!! Ni vet inte vad jag kan åstadkomma för skit imot er!!
Killarna började gapskratta, de kom allt närmare och närmare. Jag kollade på dem med mina ögon av eld. Jag kunde se rakt genom deras själ, Jag mosade deras svarta hjärtan till små smulor. De tappade balansen och ramlade allihop med ett duns. Deras själar lämnade deras kroppar. Jag såg precis vad jag hade gjort och föll mot marken och började gråta, Jag trodde att jag skulle möta samma öde som min Dean. Jag kollade upp ifall om nån var i närheten. Men kunde inte se nån. inte en enda rörelse förutom vindens ledsna viskning. Bra, för om nån skulle se va ja gjorde skulle ja komma på ett oprations bord som ett expriment. Jag kollade ljupt in Dean, jag kröp närmare till honom.
- Dean...
Jag kollade på hans hals, ett ljupt sår och de bara rann blod.
- S-Sammy... Ja-ag ä-älskar... dig. Glimten från hans mörka ögon försvann.
- Nej, nej, nej!! Jag älskar dig med snälla stanna hos mig!! Hjälp mig någon!! Hon tog upp sin mobil ur fickan och ringde 911. Ambulansen kom ungefär 10 minuter senare.
När jag var på sjukhuset kom en sköterska till mig och gav mig dom dåliga nyheterna, jag föll mot golvet o brast i gråt. Jag reste mig upp och puttade undan sköterskan o sprang motDeans rum. Sköterskorna föste mig undan men jag lyckdes ta mig förbi, jag kramade honom. Hårt. Jag viskade i hans öra '' Jag älskar dig'' Och gav han en sista kyss.

Nutid

Klockan ringde 07.00 på morgonen. Jag stängde av den för jag orkade inte gå till skolan idag, har inte orkat gå till skolan på 2 månader. Min mamma kom in till mitt rum.
- Godmorgon min solstråle, sa hon med en mjuk o försiktigt röst.
Jag kollade på henne och brast i gråt. Jag orkar inte, Jag vill inte va kvar här mer!!
Mamma kom och kramade om mig. Sam... Kan du inte försöka gå till skolan idag?... bara för min skull om du inte orkar mer så hämtar jag dig.
Jag ville inte men jag kan inte gömma mig från verkligheten för alltid heller jag är ju 16 år. jag torkade mina kinder med mitt lila täcke o gömma mina armar samtidigt.
- Okey, lova att du hämtar mig?? Sa Sammy med tårarna i halsen.
- Jag lovar. Hon gav mig en puss på pannan sen gick hon ut ur mitt rum och stängde dörren. Jag Kammade mitt hår, sminkade mig och tog på mig ett par tajta mörkblåa jeans och en mörkröd tröja. Jag kavlade upp mina armar o tittade på de racka mörka linjerna som gick rakt över dom. Jag kavlade ner tröjan igen gick ut ur rummet och gick in i köket som låg precis brevid mitt. Mamma satt och drack sitt kaffe som vanligt. Mamma hade brett en macka till mig med ost och marmelad, det är de godaste jag vet!! Jag satte mig brevid henne, Min mamma Lucy är 35 singel, ensamstående mamma. Min pappa försvann när hon berätta för honom att hon va gravid. Jag kramade om henne en extra gång och gav henne en puss på kinden. Jag gick ut mot hallen hämta min väska vid dörren intill mitt rum, jag plockade upp den och gick mot yterdörren, satte på mig mina svarta sneackers och mörklila skinn jacka.

Vill dö för dig!!!!!

När jag väl va framme till skolan så såg alla mig.Jag gick till min klass och min bästa vän Sydney kom pringades mot mig, Hon kramade om mig och vägrade knappt släppa mig. Jag kramade tillbaks och började gråta igen. Sydney torkade bort tåren från min kind och kollade på mig med sina turkosa ögon. Hon krockade min arm och vi gick tillsammans till våran klassrum. När jag kom in i klassrummet kollade alla på mig igen och började viska. Jag satte mig bakom den elakaste tjejen i skolan som heter Selena. Hon kollade back på mig och sa med en ledsen ton:Jag är ledsen angående din pojkvän. Jag kollade på henne med en blick som förklarade det jag inte kunde säga, '' tack, de betyder mycket för mig''. Tårarna började komma ennu en gång och sprang in till tjej toaletterna och låste in mig, tog fram mobilen och ringde mamma... Hon svara inte. Jag ringde igen.... inget svar.
Jag skickade ett sms istället. '' Hämta mig! <3 S''
Jag gick in på min galleri på mobilen och kollade bilder på mig och Dean. Vi va ihop i 3 år den 28:de mars en fredag. *Pliing!* Fick ett sms. När jag kollade på vem som skickade började jag näsan gråta igen, de kom ett meddelande från Deans mobil. De stog '' möt mig vid parken kl 11.30 D''. Vill nån se mig bryta ihop totalt??!?? Frågade Sammy sig själv. Hon kollade på klockan, den va 11.00 Hon brydde inte sig så hon stack ifrån skolan och gick mot parken.
Bättre sent än aldrig som min mamma brukar säga.
När jag var framme till parken ville jag inte gå nära den, för mycket känslor. Jag kollade på mobilen o kollade klockan, 11.20 10 minuter kvar så får hon veta vem som skickade meddelandet. Hon kollade på krogen längre ner från gatan där Dean blev mördad. Jag tittade mot parken igen så såg jag nån stå där vet ej vem för den personen hade an svart munktröja på sig så luvan va uppe. Jag kollade på klockan ennu en gång 11.29

Är de möjligt??...

- Heej!! sa jag med en hög men nervös ton.
Personen med munktröjan kolla åt mitt håll, jag kunde inte se ansiktet.
- Känner du Dean?? Fråga han.
- Vem undrar??
Personen tog ner luvan, han hade ett ärr snett över hans vänstra lime gröna öga, Hans andra ögo är blått. Hans perfekta blonda hår passade perfekt med hans ögon. Han kollade på mig som om han förstog.
- Jag heter Kevin... jag är Deans polare.
När Kevin sa de trodde jag nästan att jag skulle dö, polare... polare!!!! Dean skulle aldrig säga ''polare''.
- Dean har inte berättat om nån Kevin, vem är du och hur fick du tag på Deans mobil??
Han log och kollade upp mot mig igen. Jag rodnade, antagligen såg han de för han kom närmare och närmare mig. Han stog så nära så jag kunde känna hans andetag, han höll i mina händer och jag kände tröst. Jag kände tåren som sakta gled ner från min kind. Jag lutade mot hans bröst korg, wow han är ett huve längre än mig. Han kramade om mig men de kändes fel. Jag försökte lossa greppet men han ville inte släppa mig. Jag drog hårdare, men de gick inget vidare.
- Släpp mig! Sa Sammay med panikslagen röst...

Lärde inte dina föräldrar dig att inte lita på främlingar??

Jag vakna av alla kamera blixtrar som träffa mig. Jag kollade upp, en svart himmel de har nog regnat för jag är dyblött. Var är jag?? Jag reste mig upp, jag såg min mamma som prata med nåra av poliserna. Jag tror att kvinnan heter nåt med konstapel. Croakan.
- Mamma! skrek jag! Hon värkade inte höra mig, ´jag sprang så fort jag kunde till henne. jag började springa mot henne men då såg ja alla jourlanister stog runt nåt som låg på marken. Jag försökte tränga mig förbi... Jag låg där. Blå och kall. Jag backade undan och sprang iväg men precis när jag skulle vända mig såg jag Kevin vid ögonvrån.Vid ett gatuhörn, jag sprang dit men helt plötsligt blev allt svart och jag vaknade upp i min säng.
- Godmorgon min solstråle, sa mamma med mjuk och försiktig röst...
Jag reste mig upp snabbt och kollade runt, jag nöp mig sj. Jag kollade på mamma, hon kollade frågande på mig. Jag tog min mobil som låg på mitt vita nattduksbord som låg brevid min säng, jag öppnade den och kollade på klockan... torsdag den 27:de mars.
- Mamma jag måste stanna hemma idag, de kommer inte hända nåt bra om jag går till skolan. snälla bara en dag till!! Gnällde Sammy.
Min mamma Lucy kollade konstigt på mig
- klart att du får stanna hemma men bara idag, du måste till skolan snart igen.
- Tack!! Sa jag och sprang fram till mamma som stog vid ingången till mitt rum, jag gav henne en kram. Jag ville inte släppa, den drömmen eller va de nu va var så verklig. Jag fick rysningar vid rygg raden. Jag släppte henne och bäddade ner mig i sängen igen...

Deja-vu...

När jag vaknade var klockan 12, jag tog upp mobilen kollade om jag hade fått ett sms... inget.
Jag gick in i mina kontakter och stannade vid Dean:*. Jag tvekade om jag skulle ringa eller inte men jag ringde... Inget svar, numret finns inte längre.
Jag skrattade åt mig sj, hur kunde jag tro att de va nån kille som heter Kevin få tag på Deans mobil.
En tallrik föll i köket. Jag hoppade till, är mamma hemma o diskar??
Jag öppnade lådan till min nattduksbord och tog ut mitt pepparsprej. Jag gick mot köket, sakta och så ljudlöst jag kunde. När jag stog utanför köket skikade jag in, ingen var där inne. Jag gick in och då såg jag en vit tallrik med lila, blå blommor på. De va min o deans favorit tallrik. Ni kanske tycker de är töntigt men de är sant, alltid när han sov över hos mig så åt vi alltid ur samma tallrik. De började göra ont i hjärtat och blev yr. När jag skulle sätta mig såg jag nån under köksbordet. Jag skrek till och sprang in till mitt rum och låste dörren men hann inte. Personen som gick in i mitt rum hade en luva på sig. Jag backade och kom på att jag hade pepparsprejen i handen, när personen var tillräkligt nära gick jag till anfall.
Hans luva åkte ner och jag fick en chock att jag ramlade baklänges ner på sängen. Jag svimma av.

Dean...

När jag vaknade var jag i ett mörkt litet rum, jag tror jag ligger i bagaget till en gammal bil. De luktade unket och gammalt kött. Jag hade nånting runt min mun så jag kunde inte säga nåt och hade både band på mina fötter och händer. Nån startade motorn, när bilen körde ut hörde jag familjer utanför. Jag bankade så hårt jag kunde skrek så mycket så jag började hosta upp blod. Jag började gråta en del. Mobilen! Jag rotade i mina fickor så gott de gick. Jag hittade min mobil i min vänstra byx ficka. Jag skickade ett sms till mamma '' Hjälp mig!!! S''. Mitt hår klistrade fast sig på min hals, jag kände nåt sjockt o kladdigt. Jag lös på mina fingrar... blod. Jag fick panik och började andas häftigt, blodet pumpades ut sakta från mina ådror. Min blick svartnade...
I all denna mörker kunde jag se ett ljus långt där borta, jag gick närmare... där stog Dean. Jag sprang till han men kom aldrig fram.
- Dean!! Skrek jag andfådd men forsatte springa.
- Sam... kom...
När jag nästan var framme till Dean Såg jag en bild framför mig som en bio. Jag såg när jag skällde ut dig på parken, såg när de gänget mörda dig. Såg den lättnadsfulla blicken du gav mig innan du försvann. Men du kommer aldrig försvinna... du kommer alltid va här hos mig... i mitt hjärta... de är vi... för alltid...
Några dagar senare hittade en ung man mig i en container, han ringde polisen o dom kom. Poliserna visste vem ja va för att min pojkvän dog på samma sätt. De va Kevin som ringde men de finns inte ett spår av honom. I guess han e killen med kniven...